Huset.

Den betonglagda lilla gången som ledde oss runt hörnet av huset var grov. Den slingrade sig ned mellan en grå, hög murad vägg och det lilla vita stenhuset som var ”vårt”. Utsikten rakt framför oss var bedövande; vidsträckta odlingar, mandel- och olivträd, hagar, kullar och enstaka hustak. Längst ner var havet. Havet som mötte himlen i bara olika nyanser av blått och så molnen som fanns där under oss.

5

En skarp sväng och där var den finaste blå grind jag någonsin har sett.

När vi öppnade den, gick upp för dom få trappstegen och kom upp på den stenlagda terrassen susade det i huvudet. Huset var vitt med blåa fönster och dörrar. Huset låg som i en vinkel och med lite nivåskillnad mellan den ena delen och den andra. En stor del av terrassen var under en vildsint växande pergola med linblå blommor mitt i det gröna. I en stenlagd cirkel mitt på stenläggningen stod ett välväxt och vackert mandelträd.
Utmed hela kanten ner mot havet och som en inramning runt terrassen fanns en låg stenmur som skyddade en rabatt full med, för oss, exotiska växter. Där var naturligtvis stora buskar av olika pelargoner, lavendel, liljor, olika tjockbladiga växter som jag aldrig sett innan och ett helt fantastiskt litet träd (senare fick jag reda på att det hette Paradisfågelträd).

Där var ett fint och stort kök, ett badrum och ett litet gästrum i den övre delen av huset. När vi gick dom få trappstegen ner så uppenbarade sig ett stort sovrum med högt i tak och friliggande takstockar. Där fanns även ett litet loft som man kunde använda som en extra sovplats. Slutligen fanns det också ett allrum med en öppenspis.

Antoinette gick hem till sig och vi blev ensamma kvar. Det bubblade i oss, vi var nervöst fnittriga och bara tittade på varandra. Vad höll på att hända?

Vi gick ut på terrassen  i kvällen, öppnade den flaska med vin som hade stått och väntat på oss på bänken tillsammans med en lapp som det stod ”Välkomna!” på.

Där och då bestämde vi oss för att vi ville köpa detta hus. Det var som om huset hade hittat oss. Så vi kunde bara tacka och ta emot.

Lämna en kommentar