La Caleta

Jag vet att jag har nämnt Caleta tidigare, men inte ägnat stället ett helt eget inlägg. Men det är det så värt. Det är ett av öns badställen där man kan bada även om det blåser och stormar, för här finns det saltvattenspooler som ligger i direkt anslutning till havet. Det finns tre pooler varav en är en liten, grund, anpassad för mindre barn.

Här finns stenlagda partier längs hela kustlinjen åt ena hållet, med utstick som man kan bada ifrån. Hela stället är uppbyggt som olika terrasser med murade avskiljningar som gör att inte blåsten blir besvärande.

Det här är ett av öns bästa snorkelställen när inte vågorna går allt för höga. Det är här vi har sett dom flesta olika arter av fiskar, sniglar, skaldjur och allt vad som finns där under ytan. Att ligga där och flyta med blicken mot botten, låta sig gunga med i vågornas in- och utandningar tillsammans med resten av undervattenslivet, det är fint.

En dag förra året, 2022, var hela Caleta stängt. Havet var så vildsint, det slog upp hårda vågor som bröt upp och tog med sig stenläggningarna. Polernas ytskikt krackelerade och tång la sig som en brun massa överallt. Men sen när havet hade lagt sig, när våren kom krypandes så lagade man i och målade om och gjorde fint. För alla vet att det är ett viktigt ställe.

En dag i veckan är det simskola och vattengympa där. Då invaderas stället av äldre damer (någon enstaka gång har vi sett en man men det hör verkligen till ovanligheten) som med hjälp av skumgummikorvar tränar upp sina kroppar där i dom kalla saltvattensbassängerna, för naturligtvis är dom inte uppvärmda. Det är ju havsvatten som byts ut med jämna mellanrum.

Bara uteduschen är värd en extra titt på här på La Caleta. Golvet är så fint med naturligt runda, svarta stenar, slipade från havet.

Om ni har sett Hierro-serien så ligger det lyxiga hus som Diaz bor i där vid strandkanten!

Det har funnits en restaurang där förut, en lagom liten där man kunde få till sig dom vanliga rätterna som serveras här på ön. Men sedan förra året håller den stängd. Vi har förstått det som att det har hänt olyckligheter i familjen, men vi håller verkligen tummarna för att dom öppnar igen och att saker och ting löser sig för familjen.

Annars finns det inte så mycket att göra där. Det finns en liten, liten supermercado där man också kan få sig en kopp kaffe eller en öl.

Men vem behöver mer när hela havet och härligheten ligger precis där?

”Hierro” – en serie för oss som längtar.

I några år har vi på olika ställen på ön sett stora skyltar med bilder från en film, eller kanske en serie. Det har kommit fler och fler varje gång vi har besökt El Hierro, nere i Tacorón såg vi den först. Det var foton och QR-koder, och mitt bland skådespelarna såg vi…Matias Varela. En svensk skådis!?!

Jag försökte söka för att hitta ett sätt att kunna se filmen eller serien som var inspelad på El Hierro – på vår ö! Men det gick inte. Jag frågade runt och fick veta att den fanns att strömma i Spanien, Tyskland och Frankrike. Men inte i Sverige.
Så himla frustrerande. Jag tänkte till och med att jag skulle kontakta Matias Varela för att fråga om han kunde fixa något till mig 😊!

En dag när vi gick förbi vårt torg som ligger precis vid kyrkan i El Pinar var det värsta draget där. Man kan väl säga att det inte hör till vanligheten. Men nu var det dans på torget, det var musik och det var filmkameror och strålkastare runt om den lilla plazan. På stapplande äkta spanskengelska frågade vi vad som hände och fick reda på att det var filminspelning. Såklart blev vi nyfikna.

Så för några veckor sedan hörde en vän av sig till mig, hon och hennes man har varit och hälsat på oss här i huset vid världens ände. Hon skrev ett meddelande om att nu! Nu fanns serien ”Hierro” på en strömningstjänst i Sverige!

Vi började se den samma kväll. Dom första avsnitten kunde vi inte koncentrera oss på handlingen utan var helt upptagna av att förstå var det hela utspelade sig. Vi satt hela tiden och kommenterade.

”Åh, den fina kyrkan…”

”Men, är inte det där huset i La Caleta? Där Diaz bor?”

” Bananplantaget – kan det vara det där stora som man ser när man åker ner mot Tacorón, eller är det på Fronterasidan?”

När det var filmat från luften försökte vi räkna ut vilka vägar bilarna åkte på, vilka stup människorna klättrade uppför, osv.

Det slutade med att vi fick se om dom där första avsnitten, vi hade helt tappat tråden.

Förutom att det var helt ljuvligt att få befinna sig på ön igen, trots att vi var hemma i Sverige, så var handlingen spännande och bra. Det var trovärdigt och det var egensinnigt, det var starka kvinnor och det var en blandning mellan karghet och värme. Skådespelarna var sina karaktärer, t o m Matias Varela visade sig var ett riktigt rövhål. Och spanskt dessutom. Hua.

Se den – oavsett om du har varit på El Hierro, om du drömmer om att komma till El Hierro eller om du inte ens vet vart El Hierro ligger.

Det är helt enkelt en bra serie och nu hoppas vi på fler säsonger.