Läslov

Idag börjar höstlovet för alla skolbarn hemma i Sverige. Eller läslovet som det heter nuförtiden. Barn och många vuxna läser mindre och mindre så vi alla som älskar böcker och berättelser och som har hörsammat det faktum att ordförråd och språk utvecklas på ett helt annat vis för barn som får böcker lästa för sig som små – vi måste göra vad vi kan för att väcka intresset för läsning. Dessutom finns det ju så oändligt många världar att upptäcka, så många människor att lära känna och så mycket kunskap att inhämta när man läser!

Därför blir jag så glad när jag på min kvällspromenad går förbi vårt torg vid de två små pubarna i byn och upptäcker att det även här tas ett så stort ansvar för detta. Eller när vi åker till Tamaduste eller Caleta för att bada och sola och finner små bokskåp där man kan lämna in böcker som man har läst färdigt och hämta ut nya. Så genialiskt.

I bokskåpen på torget är det dessutom sorterat efter olika genrer; kokböcker i ett, historiska romaner och faktaböcker i ett, barnböcker i ett annat. Så kan man låna och lämna tillbaka. I mitten står en friggebod med glasväggar fyllt med böcker. Skylten Abierto vänds aldrig. Det är som ett obemannat minibibliotek som är öppet dygnet runt. Fint.

Nu har vi gjort i ordning en bok som vi ska ställa in i något av bokskåpen. Det blir spännande att se om den försvinner under tiden vi är här, eller kanske till nästa gång vi kommer åter?

Böcker och läsning, finns det något bättre?

För några år sedan när vi var nere i Tamaduste så fanns där ett litet turkost bord med en bok fastkedjad vid på en av terrasserna i detta solparadis. Det var precis där vi brukade ligga och naturligtvis, som dom bokälskare vi är, bläddrade vi i den och försökte förstå vad den handlade om. Vi tog hjälp av olika översättningstjänster och jag tror att vi kom fram till att den tjocka boken handlade om globala och kända företag och hur dom hade lyckats. Och varför. Inte jättespännande men ändå.
En sån fin gest. Att dela med sig av något som man tycker om.
Och bordet var väldigt vackert, jag älskar den här turkosa färgen man kan möta på olika ställen här.

Själv tycker jag att läsning är ren lycka. Det är en ynnest att få kliva in i världar som annars skulle vara helt dolda för en. Tänk att få vara med inne i huvudet, inne i hjärtat på människor man aldrig har träffat. Att få besöka miljöer dit man aldrig annars skulle komma. Och inte minst att få känna känslor, såväl sorg som glädje, genom någon annan. Det är ren magi.
Oavsett om man läser med ögonen eller med öronen. Det är berättelser som skapar inre bilder, som berör och som utvecklar ens egna tankar. Jag älskar det.

Idag när vi kom ner till den klara och blå lagunen i Tamaduste igen, så upptäckte jag ett fint litet skåp vid uteduschen. En Biblioplaya. Bookcrossing. I det skåpet fanns det fler böcker. På tyska, på engelska och på spanska. Ingen på svenska, så nästa gång vi åker dit ska jag placera en där och hoppas på att den kommer i omlopp.

Kanske det senare blir vår bok, ”Huset vid världens ände”, som får stoltsera där i biblioplayan? Visst skulle väl den här bokryggen passa bra där?