Vårt citronträd dignar!

Jag vet att jag har skrivit om våra citroner tidigare, men jag är så stolt och jag älskar både vårt träd och våra citroner. När vi flyttade hit så var vårt citronträd en ganska sorglig syn. Överallt satt det ulliga löss, det såg ut som det kryllade av vita gråsuggor. Därtill alla små kommande inkapslade löss som miljontals små vita prickar, som sockerkristaller, på undersidan av blad som skrumpnade ihop, i grenklykorna där det kunde samlas ett helt kluster och på stammarna.

Jag googlade och läste om vad man kunde göra för att hjälpa trädet att må bättre. Jag lärde mig att det där vita var som ett skal och att det var inne i det där skalet som själva lusen levde sitt liv. Jag fick fram att det fanns en nyckelpiga som åt dessa löss, men har fortfarande inte kommit på hur jag ska få hit ett gäng. Jag tror dom kommer att dö i postgången och jag tror inte att det är så poppis att ta med några i handbagaget.

Så jag började som jag brukar hemma. Såpvatten. Jag tvättade varje blad, klämde sönder alla löss jag hittade, jag sprayade. Samtidigt startade vi upp en bokashi här så vi kunde få lite jord att hälla runt trädet, det har visat sig vara effektivt för många skadedjur hemma i Sverige. Precis bredvid citronträdet växer en dadelpalm med långa och många palmblad och stora, tunga dadelklasar. Det här bidrog också till att det blev snålt med sol på vårt älskade träd. Så vi har kapat och sågat bort en hel del palmblad, so ofta vi har kunnat för att ljusa upp det.
Sen hittade jag Neemoljan, en ayurvedisk olja från Indien. Den gjorde susen! När man sprayar med den så bildas ett skyddande lager och den stärker växtens immunförsvar. Så bra.

Så har vi till slut vårt lilla enkla bevattningssystem. Vi har lagt ut en slang genom hela växtligheten ,ed små borrade hål i, kopplat på en timer så det vattnas en timme tre gånger i veckan. Bara lite, men tillräckligt för att alla ska få det dom behöver i vattenväg; både ödlor, katter och växter.

Nåväl, nu mår trädet så mycket bättre och citroner har vi i hundratals. Vi ger bort, vi kokar marmelad och vi äter och dricker citron så mycket vi kan.

Den här gången har jag gjort en fantastisk citron- och ingefärsshot (med chilli) att slurpa i sig på morgonen och av grufset som blev kvar när jag silade den mixade blandningen gjorde jag … kakor! Supergoda! Jag blandade bara ut citron- och ingefärsröran med smör, socker, honung, bakpulver och skjuts in i ugnen i 20 minuter. Voilà!

Nyfikenhet är en bra egenskap!

Och för att hylla vårt träd, och citronerna, heter vår tredje bok i El Hierro-serien Huset i citronträdets skugga.

Citroner – Limones 🍋💛🍋

Första gången vi gick omkring här i vår trädgård så var det som julafton! Så många fina växter som omgärdade vår stenlagda terrass. Lavendelbuskar, fetbladiga rosa och gula blommor som kröp över muren, Margeriter, olika stora och små suckulenter, vårt fina mandelträd i mitten, pelargoner i alla färger från ljusrosa till lila, liljor och en massa annat som vi inte visste namnen på. Vi hade också en stor dadelpalm och i skuggan av det växte rosmarin, druvor och ett citronträd.

Just citronträdet har jag jobbat en del med. Jag upptäckte att det var en massa ullöss på det så de första åren ägnade jag dagar åt att tvätta bladen, plocka alla vita lösskapslar och mosa mellan fingrarna och spraya med något såpliknande som jag hade lyckats få av en granne som hade köpt det på Teneriffa. Vi trimmade palmen varje gång vi var här för att citronträdet skulle få mer luft och mer sol.

Vi har också en bokashi här som vi försöker blanda upp den speciella vulkanjorden med. Det går så där, men skam den som ger sig.

Jag har googlat och flera gånger har jag tänkt att jag ska köpa den glupska brunaktiga nyckelpigan Ullus som tydligen ska vara en bra biologisk bekämpare. Men varje gång tvekar jag…kanske det inte är bra att beställa och tänka att posten ska leverera ända till El Hierro? Levande djur liksom? Och att ta dom i handbagaget verkar inte heller så bra…

När vi nu kom ner efter nästan åtta månader så hör och häpna! Det var fler citroner än vi någonsin har haft på trädet! Stora och små, mogna men ännu fler som kommer tids nog! Jag är så glad att allt jobb verkar ha givit lite utdelning till slut.

Jag älskar citroner! Jag använder dom i det kalla vattnet som jag måste dricka massor av, jag kokar te på citron och ingefära, jag marinerar fläskkotletterna i citron och rosmarin innan dom läggs på grillen, jag använder det som smaksättare i nästan all sallad och så mycket mer.

Den här gången har jag tagit med en liten flaska med Neemolja. Jag har också lyckats transportera hit såpa från Sverige som har en annan doft så jag inbillar mig att den är mer verksam. Så nu har jag sprayat både träden och mig (det blir lätt så när man sprayar uppåt 😊) och i eftermiddag kommer också en speciell palmröjare, för nu är palmen så hög och full av dadelklasar så vi inte klarar av att tämja den själva längre!

Ännu mer solljus alltså till alla dom citroner som kämpar på 🍋💛🍋!

Solmogna frukter

Vi var lite oförberedda på hur mycket olika frukt och grönsaker det växer här på ön. Och då har vi inte varit här alla månader på året än, så vi förstår att det finns mer att uppleva.
Dom första sommarveckorna som vi var här, när vi gick in i våra grannars trädgård efter att dom hade messat till oss med utrop som att ”kom så fort ni landar” och ”vi måste få hjälp med att äta upp allt” så var det att gå in i en sagoträdgård.
Nektarinträden dignade, plommonträden var överhopade av lila frukter och aprikosträden var uppstöttade med träklykor för att inte dom frukttyngda grenarna skulle knäckas. På taket till ett uthus låg det gigantiska lökknippen på tork, druvklasar hängde ner mellan spjälorna på spaljéerna och från pergolan.
Citronträd och apelsinträd, physalisbuskar och paraguayoträd.
Och i landet växte det vattenmeloner, bönor, squash, aubergine, sallad, selleri, gurkor.
Den här trädgården tillhör alltså ett fransk-engelskt grannpar; Antoinette och Martin, som bor här på heltid. Dom har förutom sin trädgård några hektar med perfekt skötta vinstockar, så lite egengjort vin får vi alltid när vi är där också. Både vitt, rosé och rött.

Första gången vi var där och plockade aprikoser…det var som en helt ny upplevelse. Solvarma, söta, mjuka och alldeles ludna mot handens insida. En helt annan smak än på dom som vi kan köpa hemma. Djupare, mustigare. Mer helt enkelt. Man skulle inte dra i dom, det var Antoinette tydlig med. Dom släpper i din hand, sa hon. Då är dom mogna.

Eftersom vi är här så få veckor under året (än) så utrustar dom oss också med hemmagjorda marmelader och inläggningar av alla frukter. Så vi lär oss att använda dessa på helt nya vis; den rökta El Hierro-osten tillsammans med citron- eller aprikosmarmelad, koka med frukten i grytor, en äggwrap med aprikosmarmelad gratinerad med lite av den nämnda osten…mmm. Och squash. Vad kan man inte göra av den? Vi har ätit flera olika pastarätter, vi har gjort röror att doppa brödet i, vi har bakat och fyllt med olika innehåll. Mmm.

Grannar ❤

(Dom ska förresten sälja, finns det någon som är intresserad? Dom känner sig lite för gamla för att orka med att sköta om allt…)