Etikett: Frontera

Ännu en restaurang utöver det vanliga – Con Fusion.

För ett år sedan öppnade en restaurang på Fronterasidan som heter Con Fusion. Jag tänker att det är ett namn med olika betydelser, confusion på spanska blir förvirring på svenska och con fusion kanske man kan översätta som med en i hopslagning. Det är inte bara ett snyggt namn, det är bra också.

Vad det gäller i hopslagningen av olika länders kök är det tydligt i menyn. På tapassidan finns det argentinska empanadas, hemmagjorda köttbullar, norsk lax, falafel, lammspett och en hel del ost- och skinkplock här från ön. Det finns relativt många vegetariska alternativ som till exempel spenatpajerna och zucchinigratängen med smält ost. Som huvudrätt har dom en stående vegetarisk tallrik som man får fråga vad den innehåller just den här dagen.

Det är roligt att äta här. Är man flera så kan man beställa in många tapasrätter och ställa i mitten av de generöst stora borden (som ägaren har byggt själv) och dela på. Allt vi har smakat på och ätit här är gott.

Inredningen på Con Fusion är mysig och det är inte alls den där avskalade lysrörsstämningen som annars är typisk här. Nej, här är det mörk inredning, det är mjuka och sköna tygstolar och det står ljuslyktor på varje bord. Både inomhus och utomhus.
Förutom dom matbord som finns står det också ett runt litet ”loungebord” med några fåtöljer runt. Där ligger det lite avslappnat några tidningar, någon bok och ett schackspel. Här kan man hänga och bara ta en öl, eller sitta och äta om det är fullt vid de andra borden. Det här är ställets bardisk eftersom själva disken är omgjord och byggd inåt köket. Det betyder att känslan är att man är inne i restaurangens hjärta, det finns ingen disk som håller dig utanför. Lite hemmakänsla.
Det är trevligt. Annorlunda. Och kanske skapar det en del förvirring?

Läget på Con Fusion är också bra. Det ligger nere i Las Puntas så utsikten är dramatisk och de höga och kraftiga vågorna hörs slå mot klipporna. Vi hängde på låset när dom öppnade klockan 19.00 och hann precis ta del av den fantastiska solnedgången.

Efter ett par timmar, vid veckosluten, får man njuta av lite härlig musik. Det är far och son, Nicko och Leo, som spelar covers och underhåller oss. Det här är verkligen ett uppskattat inslag, för livemusik på det här viset hör inte till vanligheten här.

Det förekommer naturligtvis med pompa och ståt, trummor och dans, när det är festligheter och karnevaler, men på en vanlig fredag- och lördagkväll är det inte så lätt att hitta.

Tack för det!

Nya vänner

Vi kan ju inte språket och vi kan inte riktigt det där hur vi ska förhålla oss till det ena eller det andra. Här på ön så pratas det minimalt med engelska men alla är positiva och med det internationella kroppsspråket ihop med olika översättningstjänster (som ofta blir så fel, så fel…) i telefonen så hankar vi oss fram. Men.
Här på ön finns det personer som jag har skrivit om tidigare. Människor som stöttar, tålmodigt svarar på frågor, följer med till ayuntamientot (typ kommunhuset), ser till ditt hus när du inte är här och som vi har fått en fin relation till och också träffar i Sverige. Och som vi gärna bjuder över på lunch, åker och hälsar på och pratar om drömmar med.
Det här blev en bonus för oss. Vi som är lite skygga för det där ”kom-över-på-en-grogg-så-får-vi-snacka” och som alltid väljer boenden som det är lite svårt att spontanbesöka. Alltså vi tycker om människor, umgås mest hela tiden med vänner och delar det ena och det andra, men. Vi behöver också ha vårt egna utrymme. Där vi inte behöver förhålla oss till att det ringer på dörrklockan och ”tjoho – här kommer vi!” ekar i hallen.
Vi behöver säkra upp att vi får vara bara vi ibland. För i vardagen är vi ofta många och då är det helt fantastiskt. Var sak, ni vet.
Hur som helst, så blev ju det där paret som sålde till oss; Bengt och Christina, riktiga vänner. Vi delar många livsdrömmar, kan relatera till varandras val. Det är så fint. Dessutom finns det fler vänner runtomkring; Janne och Monica. Dom har köpt loss en del av den fastigheten som Bengt och Christina nu har på andra sidan ön.

Första gången vi träffades alla sex på El Hierro så blev det ett pratande, ett tjattrande och ett skrattande utan dess like. Vi började uppe i Las Lapas, området där deras hus ligger. Vi blev bjudna på hemtrampat vin, röror och tapas. Mmm.
Sedan var det inplanerat ett restaurangbesök på ”Kiosco Los Sargos”. Eller ”Fläskkiosken” som våra vänner kallar den. Det är som ett bättre skjul. Eller snarare större. Grus på golvet och bastanta, grova träbänkar och bord. Lysrör i taket.
Där serverades det tre variationer av grillat kött; kanin, fläsk eller revbensspjäll. Gubben i familjen stod vid grillen, gumman sprang mellan borden med öl och mat. På stora tallrikar kom allt det goda grillade, så delade man. Ingen sallad, bara med några pommes i botten. Alla runt bordet blev utrustade med en gaffel och en öl. Sen var det bara att hugga in. Underbart. Gott och enkelt, trevligt och familjärt. Till notan styrdes vi fram till baren och skulle välja vilken spritnubbe /likör vi ville ha. En liten en att svälja medan man fick hantera la cuentan. Notan? Den är aldrig speciellt svår här på El Hierro. Överkomlig kan man säga.
Var restaurangen ligger? Precis på parkeringen vid Charco Los Sargos. Men man vet aldrig när den har öppet.