Fikon – Higo

El Hierro är troligtvis självförsörjande på fikon. Det finns alltid torkade att köpa i små eller större plastpåsar. Under vissa delar av året hittar man dom även färska såklart.
Dom är söta och mjuka och passar till det mesta.

Tänk er en tallrik med den rökta och speciella Hierro – osten, lite hemkokt citronmarmelad och uppklyftade fikon. Oavsett om dom är torkade eller färska så slår det högt som kvällssnacks.

Bakom den här frukten som finns och växer över hela ön finns det mycket mystiskt och hemligt. Linné kunde inte klassificera den eftersom han inte hittade några ståndare i växten. Märkligt. Det brukar ju behövas för befruktningen.
Nåväl, en förenklad version av fikonets hemliga väg till att bli den där goda och söta, fullspäckade frukten skulle kunna se ut ungefär så här. Håll i er nu!

Du kan aldrig se ett fikonträd blomma. Själva fikonet är en skenfrukt som består av en typ av uppsvälld blombotten. Så blommorna finns inne i fikonet och ser aldrig solljus. För att befruktning ska ske behövs det hon- och hansteklar som lägger ägg och parar sig inne i fikonet. Hanarna dör där inne när parningen är klar, utan att någonsin ha sett dagsljus. Honorna jobbar på lite mer och kan flytta sig från det ena fikonet till det andra.

Tänk naturen ändå. Helt ofattbart konstig och finurlig.

Hos vilda fikon finns flera fruktperioder som producerar olika söta fikon. Däremellan ser dessa kraftiga, vilda trädbuskar helt döda ut. Inte ett grönt blad så långt ögat når. Sen kommer det. Ett fikonlöv i taget, stora och med deras speciella form tills de är sprakande och majestätiska i allt sitt gröna.

Fikonet som finns här på varmare breddgrader heter Smyrna-fikon. Det finns ett sorts talesätt här som kan vara bra att känna till. Jag minns inte exakt hur det var, men kontentan är att man aldrig ska somna under ett fikonträd. För alla kan vi väl föreställa oss hur det skulle kännas att vakna upp full av droppar från den söta fikonsirapen på kroppen och i håret.

Och det vill man ju inte. Även om det nu finns lite döda steklar och annat i fikonet så vill man ju stoppa allt det söta och fröknastriga rakt in i munnen. Jag tänker att dom där smådjuren ändå måste öka på proteinhalten, och det är ju bra.

Tuno Indio – Kaktusfrukten.

Vi har ju fått köpa till en liten bit mark av våra grannar. Det består av några uppmurade terrasser med gräs, blommor, mandel- och fikonträd. Det som tillkom var också en hel del kaktusar. Riktigt många.
Kanarieöarna har historiskt sätt varit en viktig korsning för olika handelsvägar mellan Europa, Amerika och Afrika. På 1400-talet hämtades fikonkaktusen från Amerika för att den skulle odlas på öarna och den anpassade sig bra i det här klimatet. Nu växer den hej vilt!

Kaktusfrukten, eller kaktusfikonet, är ett så kallat superlivsmedel. På spanska heter den Tuno Indio, denna fantastiska växt. Inuti är köttet saftigt och mörkrött. Den röda färgen är inte att leka med, så använd plasthandskar om du har när du skär och tillreder, och gör det någonstans där det går att torka bort färgen. Tänk rödbeta och tänk tio gånger starkare färgpigment. Vackert men vem vill gå omkring med illröda händer?

En fråga är också hur man kommer över den?

För några år sedan var jag tvungen att testa att ”palla” en frukt som växte precis vid gångvägen där vi gick. Jag hade hört att den skulle vara täckt av små hullingar, men inte såg jag några!

Men visst fanns dom där. Som små ludna vassa knivar som jag fick leva med i flera dagar. Jag fick tips om att ta silvertejp på fingrarna och dra bort hullingarna. Ja, lite bättre blev det kanske?

Här på ön har vi sett att en del använder sig av kaktuspincetter, det vill säga stora tänger av trä med fördjupningar i för att kunna plocka frukterna utan att riskera att händerna blir obrukbara. Vi jobbar på att försöka få tag på en sådan.

Nåväl, superlivsmedel ska man ta hand om. När man väl har fått tag på frukten och lyckats slipa bort alla små taggar så kan man använda den till mycket. Du kan koka ris i juicen, du kan koka marmelad och ha till osten på dessertbordet och du kan naturligtvis bara äta den. Jag som inte alltid gillar söta saker älskar den fräscha smaken! Den är godast om den har fått ligga i kylen ett tag.

Men. Se upp för dom små men stenhårda kärnorna. Dom är det bara att svälja, det hjälper matsmältningen.

Varför är det ett superlivsmedel, då? Jo, den innehåller massor av nyttigheter. Som exempel så finns det mer kalium, kalcium, E-vitamin, magnesium och K-vitaminer än i tex dadlar och bananer.

Tills vi har hittat vår plockpincett så är vi lata och köper frukten i affären eller på marknaden. För äta den vill vi ju göra!

Marknader

Det finns några småmarknader på ön. I El Pinar är det på lördagens förmiddag som det finns några bord med lite frukt och grönt uppe vid marknadsplatsen som ligger bredvid skolan, allra längst upp i Taibique- området. Där är inte mycket, men ett par – tre bord kan det finnas. Och lite kläder om man har tur.
I Valverde är det också lördagen som är marknadsdag. Där är det något större, det kan finnas vin, blommor, frukt och grönt, hemgjord mojo och lite annat. Men fortfarande är det bara fem-sex stånd som samsas på torget mitt emot sjukhuset.
Den största marknaden finns på Fronterasidan. Det är som en inhägnad plats med en hel del olika marknadsstånd. Där finns självklart stora hyllstånd med rikligt av grönsaker som ananas, avokado, mango, bananer, citrusfrukter, druvor, sallad, solmogna tomater och bönor. Där finns också en del klädesstånd som säljer till förmån för någon djurorganisation. En gammal man har sin hörna och gör fantastiska korgar i olika storlekar och utseende. En tysk kvinna säljer hemstickade kläder, väskor och hårband. En annan är keramiker och gör fina muggar, krukor, små fat och kylskåpsmagneter. Där finns bröd och smycken, oljor och röror.

Och ibland när man är där så kan det hända något oväntat. Som i söndags när vi skulle köpa lite fikabröd för att ta med till våra vänner Bengt och Christina som bor där på Fronterasidan. Då var där en hel orkester som sjöng och spelade och marknadsbesökarna kunde inte stå stilla. Gamla, unga, barn och tonåringar. Livet!