En vecka om året så frodas andra slags färger på El Hierro. Det är inte i första hand blommor, nyanser i naturen eller dom sydamerikanska husfärgerna som utmärker sig. Det är regnbågens färger; rött, oranget, gult, grönt, blått, indigo och lila. Det svajar små och stora flaggspel kors och tvärs över gatorna, där är flaggor utanför varje butik och varje restaurang i allsköns färger, det är kärlek, det är kultur och det är glädje. Det är prideveckan. Eller LGTBI som man översätter HBTQ med.

Vi har ett torg som i all sin enkelhet utgör en central plats här i El Pinar. Torget omgärdas av murar/ väggar, det finns lite bänkar och några bord med stolar som tillhör barerna som ligger bredvid. När det är Pridevecka så kläs murarna med bilder som uppmuntrar till tolerans och kärlek mellan människor.

Vi hade väl förstått att det kunde vara lite festligheter med musik och dans den här veckan, men vi utgick från att detta var förlagt till La Restinga som vi har uppfattat är den mest ”hålligångiga” byn på ön.

Döm om vår förvåning när vi insåg att hela vårt lilla torg den här sommarkvällen ställdes i ordning för ett storslaget uppträdande med i Spanien kända dragartister. Ett helt gäng. Dessutom var där bord uppställda där man kunde köpa drinkar i plastmuggar, det var kulörta lampor och gatan var avstängd från biltrafik.  
Och det fina var att alla, med betoning på alla, invånare i El Pinar var där. Där var gamla, där var unga, där var barn. Där var dom som hade funktionsvariationer och där var människor som i vanliga fall sitter hemma och är ganska ensamma. Alla var där. Och alla skrattade, pratade, dansade.  
El Pinars borgmästare satt på första raden; en man i övre medelåldern med lite grånat hår och brun kavaj. Efter mycket dans, glitter, musik, peruker, stringkalsonger och enorma platåstövlar uppe på scenen så ställde han sig upp och greppade micken. Då blev det lite allvarligt. Han pratade om allas rätt att älska. Och att bli älskad. Att få lov att älska vem som helst och att få lov att bli älskad av vem som helst. Det var ett stort ögonblick. Det var fint.

Sedan satte han sig ner igen, partyt fortsatte med salsadans, småungar som jagade dragartisterna för att få en autograf och vuxna som ville bli fotade tillsammans med artisterna. Ölen flödade, natten var varm, svetten dröp från alla som dansade och det var som en minifestival som höll på till sent på natten.

Men det blev så tydligt; ord är viktiga. Och när människor med inflytande och tyngd klär ett förhållningssätt i ord – då kan det landa väldigt rätt. Det gjorde det den här kvällen på det lilla torget i vår by.