Rosmarin – Huset vid världens ände

Vi har ju ynnesten att ha ett eget hus här så vi lagar allt som oftast mat själva. Det är klart att vi också unnar oss att äta ute på någon av öns restauranger, då brukar vi tänka att det blir fisk och skaldjur när vi är nere vid havet och kött när vi äter på något ställe uppe i bergen. Jag har ju skrivit lite om dom familjeägda Guachincherna till exempel i ett tidigare inlägg.

Men när vi äter hemma så är det så fantastiskt med alla färska och lättodlade örter och kryddor på ön. Eftersom vi inte är här hela året utan måste förlita oss på våra välvilliga grannar som kan tänka sig att slå på vattenkranen lite då och då när vi är hemma i Sverige, så har vi valt att ha en del kryddor i krukor som vi skördar och äter av under dom månader vi är här. Sedan lever vi på hoppet att det finns något litet liv att starta upp igen nästa gång vi kommer.
I krukorna har vi mynta, persilja, lök (jag brukar putta ner lite lökrester från purjolök, vitlök, röd- och gul lök som får slå rot. Sedan klipper jag från dom goda, milda och smakrika stänger som växer upp), basilika och timjan. Timjan brukar vi också plocka på oss när vi är uppe i bergen och vandrar, där är hela marken full av olika timjansorter!

Vi har också väldigt kraftiga buskar med Lavendel och Rosmarin på tomten som vi använder flitigt. En riktig favorit är att lägga fläskkotletter i en marinad av just Rosmarin, Lavendel och citron innan den läggs på grillen. Så gott!

På en del ställen, vi har mest sett det nere vid havet vid La Restinga och Tamaduste, växer stora rosépepparträd. Jag brukar plocka och torka och ha stora burkar med dessa korn som man kan mortla lätt och som ger en fin och mild pepparsmak i såser, på fisk och kött och i salladsdressingar.

Om man är säker på att saker växer allmänt är det okej att plocka, men man ska vara försiktig! Så gott som alla träd och buskar, kaktusar och plantor, ägs av någon. Och är denne någon lite tjurig och om sig och kring sig, så kan man få reda på att det blir surt om man har ”pallat”. Det har vi hört lite historier om…

Men det finns allmänna och vilda växter och håller man sig till dessa så är det fritt fram!

Naturligtvis är det olika mycket, och olika arter, av blommor och växter beroende av när man kommer till El Hierro. Men det finns alltid några blommor som lyser med sina starka färger. Många har vi hemma i små krukor i köksfönstret, medan dom här är stora och buskiga och växer vilt utmed vägkanten.

Jag trodde tex att jag visste hur en pelargon såg ut…men här. Stora träd, yviga buskar. Det finns randiga, djupt lila, rosa, dubbelbladiga, spretiga, klängiga och miniblommor. Det finns många sorter av det vi kallar för Doktor Wästerlund, dvs citrusdoftande arter med både små och stora blommor och blad. I vår rabatt räknar jag till sex olika sorter. Minst.

Att uppleva växtligheten här på El Hierro är lite som att blanda den spanska naturen med den svenska; det finns tex vallmo, blåeld, förgätmigej, krasse, stockrosor och margeriter. Fälten med dessa blommor är magiska.
Vi har också ett mandelträd, ett citronträd, en rosmarin, en nispero, några lavendelbuskar, en bouganville, en dadelpalm, en blyblomma som också fungerar som en pergola och ett paradisfågelträd i vår trädgård.

Här där vi bor finns också en fantastisk pinjeskog. Den fyller öns sydöstra del upp mot toppen av ön. På slingriga vägar ser man jättetallar med barrkluster som är lika stora och runda som en cheerleaders pompoms. Stammarna är som konstverk av mosaik, hela marken är täckt av decimeterstora barr och gigantiska kottar.

Allra högst upp på toppen breder en skog ut sig som påminner om miljön i Sagan om Ringen. Där är gigantiska ormbunkar, slingriga växter, lavaklädda stammar och djupgröna träd som droppar av fukt och kondens från molnen. Det är en otrolig upplevelse att vandra på någon av de ordninggjorda lederna där.
Luften. Den är så klar och syremättad att man närapå blir yr.