Lite då och då när man är här på någon av Kanarieöarna så får man vara med om Calimavindar. Det är varma och kraftfulla vindar som kommer från Sahara. Temperaturerna stiger, grejer blåser omkull mer än vanligt och sikten blir närapå obefintlig. Vinden tar med sig små, små partiklar av damm och sand från Nordafrika som letar sig in i alla små skrymslen, det känns lite när man andas och även i vanliga tider utan Coronan så föredrar man att bära munskydd.

När vi kom till bilen i morse så var vindrutan helt täckt av dessa partiklar, lite likt som när vi har väldigt mycket pollen i luften hemma i Sverige.

Dom här vindarna uppstår flera gånger om året, men mest vintertid. Det kan vara riktigt besvärligt. Förra våren, 2020, ställdes flyg in flera dagar och det var hälsovådligt att vistas ute.

Det är en märklig känsla; ön som brukar vara färgsprakande och kristallklar nu på våren uppträder istället genom ett sepiafilter, allt är så där gammeldags brunt. Det är som att gå från en färgfilm till svartvitt – det är kul ibland.
Men man föredrar den där färgfilmen.

---