Ett skepp kommer lastat

T/S Gunilla

På El Hierro finns det två organiserade hamnar; en för mindre familjebåtar och dykbåtar i Restinga och en för färjor som trafikerar mellan öarna. Den ligger söder om flygplatsen på den östra sidan av ön. Häromdagen fick vi ett meddelande av en kompis att en av hennes vänner befann sig här på El Hierro. Och inte som en helt vanlig turist som hade hittat hit, utan ihop med en hel skolklass gymnasieelever och ett tiotal vuxna (kockar, lärare, segelkunniga, sjukvårdskunniga, mm). Dom hade seglat hit och skulle åka vidare mot Madeira i morgon. Klassen ska vara på resande fot i två månader.

Självklart packade vi ihop oss och åkte för att försöka träffa dom. Valet på hamn var enkelt då vi kollade upp skeppet på nätet 😊. Googla själva på T/S Gunilla och avgör själva om det är en småbåt eller platsar bland typ färjor…

På väg ner till storhamnen såg vi direkt att vi hade haft rätt! Där låg den! Med tre höga master, ett virrvarr av repstegar, ihopsurrade tampar och repnystan, glänsande trädäck och en svensk flagga som vajade i vinden. Och jag kände sådan stolthet över den där svenska flaggan. Stolt över att vi i Sverige tror på en inlärningsmodell för gymnasieungdomar där dom kan få uppleva olika ställen, läsa om desamma, jobba tillsammans och lära sig om ansvar och vikten att ställa upp för laget. Som Soraya Tohidi som jobbar på båten sa; ”det här är som lumpen, fast trevligare”. Tror jag det.  

Gymnasieeleverna som vi träffade gick sitt första år på Öckerö Gymnasium, samhällslinjen. Det här var deras första seglats, men själva båten, T/S Gunilla, är ute med olika klasser från augusti till juni. När vi kom till båten så höll några av eleverna på att skura förvaringslådor på däck. Vi fick reda på att alla var indelade i arbetslag som gick runt på olika arbetsuppgifter; mat, städ, segling, utkik så ingen ramlar över bord, osv. Dygnet runt måste några vara vakna såklart och vara dom som seglar skeppet. Alla som inte var indelade för tillfället hade fri tid och hade möjlighet att se sig om på ön, bada, sola, vandra…

På båten har dom också lektioner. Och eleverna skriver logg på olika språk som man kan följa på skolans hemsida. Just på El Hierro skulle dom bla studera öns framstående och unika omställning från fossil till grön energi bestående av vindsnurror och ett spännande sätt att ta vara på vattenkraft med hjälp av dammar byggda i vulkankratrar på olika höjder på ön.

Den här vackra båten…ett skepp på nästan 50 meter och med en bredd på dryga 8 meter. Och med tre master och 19 segel när alla är uppspända (jag ber om ursäkt för en total avsaknad av seglartermer, jag kan ingenting om detta). Det är så fascinerande. Och som sagt, jag är stolt över utbildningsväsendet i Sverige och hur vi tror på att alla sinnen ska vara med i inlärningsprocessen.

(Ni kan följa klassen, och alla andra klasser från Öckerö, på deras insta; Instagunilla)