Tänk att vi har en terrass…

Det slår mig ibland. Vilken himmelsk lycka det är att vi har en sån stor och användbar terrass. Det blir som ett ytterligare rum, under vissa perioder vårt viktigaste rum om jag ska vara ärlig. Och det ska jag ju.

Vår tomt är den sista på gatan som får bebyggas med hus. Det innebär att där terrassens stenläggning tar slut och vår rabatt med tåliga småträd, buskar och blommor tar vid, där kan man stå och se ända ner till havet. Inga husbyggen som stör utsikten, bara getterna och åsnan nere i ”bondgården” som ligger mitt i ravinen och odlingar av potatis och fruktträd.

Vi gör så mycket här på vår terrass. För att den ska vara det där extrarummet behöver vi naturligtvis sopa och sopa och sopa. Men det brukar vi säga är vår meditativa aktivitet på dagen, lite mindfulness så där. Vi måste också vattna, klippa, plocka, knyta upp slingerväxter. Och såga ner palmbladen när dom hänger för mycket.

När det där är gjort så målar vi om saker, vi skriver på våra böcker och bloggar, vi slappar i solstolar och i hängmattan, vi bjuder vänner på fika och lunch, vi spelar fotboll med barnbarnen, vi äter frukost vid utebordet och vi tittar på stjärnor och månen om kvällarna. Ibland sover vi där också, med ödlornas vispande runt öronen.
Och vi grillar. Mycket.

Här experimenterar vi med vad vi hittar hos slaktaren och i fiskdisken. Vi har grillat fiskar som vi inte kunde namnet på innan, vi har tillagat revbensspjäll stora som en halv ko och vi har grillat dom godaste fläskkotletterna i mannaminne. Vi har grillat alla storlekar på räkor och en och annan hummer.
Häromdagen grillade vi för första gången långa bläckfiskarmar med sugproppar på. Det var spännande och fantastiskt gott!

Vi köpte en grill första året vi var här. Den håller fortfarande även om den är rostig och sliten. Någon gång i framtiden planerar vi att mura upp en fast grill…men det blir sen!

Det är inte själva grillen som är det viktigaste – det är vad man lägger på den!