Så kom då dagen. Det var dags att ta emot fyra läsare (tillika vänner) som valt att komma hit för att låta semestern även innehålla utflykter där dom ville se och uppleva en del av miljöerna som vi skriver om i våra böcker. Vi träffades redan i somras, hemma i Sverige, och drack lokalt vin och en ostbit från ön, samtidigt som vi planerade lite och fick input om vilka ställen dom helst ville åka till. Vi tittade på en karta och pekade ut och berättade.

Så kom då datumet då alla fyra skulle komma hit. Entusiastiska som dom var så spelades det in små filmer under resans gång. Redan på Arlanda i den tidiga morgonen kom den första filmen, tiopoängaren, där ledtrådar presenterades om ön. Vart är vi på väg? Sen kom film nummer två från mellanlandningen i Oslo, film tre och fyra från Gran Canaria och den sista när vi mötte upp på den lilla flygplatsen på El Hierro.
Nu var dom här!

Resan hit tar på krafterna så det blev en lugn första kväll, med pizza i Restinga och en kvällsdrink på deras stora terrass. Dom bodde så fint i en stor lägenhet precis vid den lilla strandpromenaden.

Glädjande nog så var gänget morgonpigga så det hanns med både promenader och dopp innan vi åkte iväg på dagens litterära utflyktsmål. Det svåraste för oss var att planera in en lagom balans mellan bad och sol, köra bil på dom slingriga vägarna och se och uppleva speciella restauranger, gränder, skogsvandringar, barer och slitna hus. Men det känns som om vi tillsammans lyckades hitta den balansen.

Under veckan träffades vi mycket och för varje dag lärde vi känna varandra lite mer. Samtalen blev innerligare, skratten högre och frågorna ärligare. Det i sig var en fin del av resan. Kanske den finaste.

När vi vinkade av våra vänner satte vi oss och reflekterade över veckan. Och återigen kunde vi konstatera att det är så viktigt att, ibland, se vår älskade ö genom någon annans ögon. Se allt det där som var nytt och obeskrivligt vackert första gången vi upplevde det men som vi inte riktigt ser lika klart när vi bor här i flera månader. Att stanna upp och på riktigt uppleva. Se alla detaljer, färger, vyer. Se både det vackra och det slitna, känna dofter från grillar och höra ljuden från hundar, hönor, tuppar, åsnor, småfåglar, humlor och cikador. Och kyrkklockorna och vindens brus i palmens blad.
Det är också så fint att se vad den här ön gör med människor som kommer hit. Axlar släpps ner, tystnaden får ta plats och lugnet får råda. Det enkla.

Det här gör vi gärna om, så om någon annan är sugen på att komma så hör av er. Om ni inte kommer kan ni alltid följa våra skriv- och bokeskapader på vårt instagramkonto: @sofi_och_tomas_bokprojekt ! Där får man en liten insyn om hur det är att skriva om El Hierro när vi är på El Hierro.

Välkomna.