Muros de seca.

När man kommer till El Hierro och åker runt här på ön, så finns det ett inslag som är väldigt specifikt för ön och som fyller så många funktioner. Det delar av tomter, det fungerar som staket för betesmarken där kor, hästar och får går (getter springer lösa 😅), det byggs för att göra terrasser att odla i på denna branta ö, det markerar vägbanans avslut och det stabiliserar så konstruktioner håller även i regn och rusk. Och det används för att bygga hus och förråd.

Och det är väldigt vackert. Det är murarna jag pratar om; muros de seca. Torrmurar. Det här är murar som byggs helt utan murbruk eller cement. Istället pusslas vulkanstenar i olika storlekar och kantighet ihop så de låser varandra och blir stabila av tyngdkraften och passformen.

Konsten att bygga dessa torrmurar är upptaget på UNESCO´s lista över immateriellt kulturarv. Själva hantverket kallas för el arte de hacer paredes de piedra seca. Konsten att bygga murar av torr sten. De hantverkare som bygger och underhåller de här murarna kallas för paredero (om det är en man) och paredera (om det är en kvinna). Benämningen kommer från det spanska ordet för just mur; pared. För att beskriva de äldre  och mycket erfarna hantverkarna, eller kulturbärare snarare, som är extra duktiga på den här konsten kan man ibland höra att de kallas för maestro paredero; muraremästare. Yrket har gått i arv i generationer här på Karnarieöarna, men här, liksom på andra håll, är det ett yrke som kämpar för sin överlevnad.

Även här hos oss på vår tomt finns det dessa torrmurar. Tyvärr har de varit dåligt underhållna och det som hände var att kraftigt regn fick en del av vår terrass att ge vika och stenar rullade ner. Som en mindre och mycket lokal erosion. Men så hände det. Genom vänner här på ön lyckades vi få tag på några äkta parederos som kom och hjälpte oss. Och då fick vi på riktigt bevittna vilket hantverk det handlar om. Varje sten valdes ut, sattes dit med en förbluffande säkerhet.

Wow, säger jag. Imponerande.

Så nu har vi en nygjord muro de seca som håller hela vår övre terrass på plats. Och vi går dit och tittar och njuter av skönheten flera gånger om dagen. Vårt eget konstverk byggt efter konstens alla regler.

Det som har skett nu i modern tid när man bygger murar utmed vägarna är att de avslutas med en (ofta) ockragul murbrukstopp på murarna.  Dessa murar är en eftergift för att kunna bemöta trafiksäkerheten så de är inte UNESCO-skyddade. Men det fyller fler funktioner just utmed vägarna; den ockragula färger gör att de syns bättre  för bilister, det förhindrar att murarna fylls med vatten vid regn och det håller emot när bilar gör att det vibrerar nerifrån.

Hantverkarna gör även här det bästa för att murarna ska smälta in i naturen, därav färgningen av murbruket. Så ibland måste det gamla traditionella möta det nya och moderna, även om det bara är genom att en hantverkare lägger till en avslutande topp som kallas remate.

Har jag nämnt hur mycket ödlorna trivs här mellan lavastenarna? Både stora och små kan jag säga 🦎!